Quickarkivet: Göran Lambertz

Välkommen till Quickarkivet

På den här sidan hittar du dokument som rör justitierådet Göran Lambertz.

 Veija Borg-affären (Extramaterial till artikeln "Sanningssägaren)

I det undersökande reportaget "Sanningssägaren" i Magasinet Filter nr 41/2014 berättar jag bland annat om när Göran Lambertz försökte få den morddömde Veija Borg friad av Högsta Domstolen genom att skriva en resningsansökan åt Borg tillsammans med journalisten Trond Sefastsson. HD avslog ansökan med en enda mening. Ett och ett halvt år senare gick det upp för Göran Lambertz att han blivit lurad av Borg, som i alla år ljugit om sitt alibi. Denna pinsamhet förblev Lambertz hemlighet ända fram till oktober 2014, då jag kunde avslöja vad som hänt. 

1. Artikeln "Sanningssägaren" ur Filter nr 41/2014.
   
2. Mejl från Trond Sefastsson till Dan Josefsson.pdf
3. Mejltrafik mellan Göran Lambertz och Trond Sefastsson 030302 till 041102.pdf
4. Resningsansökan av Göran Lambertz och Trond Sefastsson (undertecknad av advokat Tomas Nilsson).pdf
5. Yttrande om resningsansökan Chefsåklagare Agneta lsborn Lind.pdf
6. Förklaring vice överåklagare Jörgen Almblad.pdf
7. 2005-01-27 Avslagsbeslut Högsta Domstolen.pdf
8. Lambertz överlämning av FELAKTIGT DÖMDA till Justitieminister Beatrice Ask 2006-12-21.pdf
9. Felaktigt dömda: Rapport från JKs rättssäkerhetsprojekt 2006-12-21.pdf (Hela rapporten)

 Mejltrafiken mellan Lambertz och Quick-gruppen, maj till augusti 2012

Denna mejäväxling omfattar ca 180 sidor. Medverkar gör Christer van der Kwast, Seppo Penttinen, Gubb Jan Stigson, Claes Borgström och Göran Lambertz. Det huvudsakliga syftet med kommunikationen, som sker till och från Lambertz mejlkonto på Högsta domstolen, är att gruppen gemensamt arbetar fram en artikel som publicerades i Dagens Nyheter i augusti 2012, strax efter att Hannes Råstams bok "Fallet Thomas Quick" kommit ut. Göran Lambertz undertecknade den dock ensam.

Mejlen ligger inte alltid i rätt ordning. För att underlätta läsningen har jag numrerat dem i tidsordning och kryssat över dubblerade mejl. Läs alltså kommunikationen i nummerordning. Jag har kommenterat en del särskilt intressanta mejl.

• Lambertz mejlväxling med Quickgruppen 2012 QUICKARKIVET.pdf (57 Mb)

Lambertz felaktiga påståenden om sökhunden Zampo

I sin bok skriver Göran Lambertz bland annat följande om hur hunden Zampo bekräftat Bergwalls morderkännanden genom att markera på exakt den sten där Bergwall sagt att han krossat skelett efter ett offer:

”Vid en sten i vattnet i sjön Runn där Thomas Quick hade sagt att han suttit och krossat ben efter Johan Asplund markerade liksökhunden Zampo tydligt. Först pekade Quick ut platsen och några dagar senare togs hunden dit. Den gjorde en mycket tydlig markering, från både långt och kort håll, mot stenen några meter ut i vattnet.” ("Quickologi" sid 124)

Han upprepar påståendet på flera ställen i boken (t.ex sid 36, 247 och 307). Lambertz har även med emfas lyft fram hundmarkeringen som bärande bevis i en intervju i Studio ett och vid en föreläsning på JMK. 

Dokument som jag tog fram vid Sanningen om Zampo (Aftonbladet 2015-05-15) visar dock att det Göran Lambertz påstår inte stämmer.

Sture Bergwall pekade inte ut vare sig någon sten eller strand innan Zampo markerat där. Det var först efter det att Seppo Penttinen berättat för honom var hunden markerat som historien om benkrossandet på stenen skapades.

Följande dokument visar att Bergwall tilläts figursy sina erkännande utifrån information han fick om var hunden markerat:

1. Förhör-PM 2000-09-27 PM Vallning på Främby udde QUICKARKIVET.pdf
   En utskrift av bandutpptagningen vid en vallning efter "gömslen" vid Främby udde i Falun i september 2000. Kartan som ingår i promemorian återfanns i slasken och den röda markeringen visar var Bergwall gick när han "ringade in" området och var han svimmade är gjord av Seppo Penttinen. Notera att stranden inte ingick i det inringade sökområdet. När Bergwall passerar stranden tittar han enligt rapporten in i skogen, mot uddens mitt. Bergwall nämner inte vare sig krossande av ben eller någon sten och när han svimmar befinner han sig inne i skogen.
2. Sökrapport 2000-10-14 och 15 Zampo hundsök Främby udde QUICKARKIVET.pdf
   Ett par veckor efter vallningen sökte hunden Zampo i det område som Bergwall "ringat in" vid vallningen i september. Sökområdet var alltså identiskt med det område Seppo Penttinen ringade in i föregående dokument, och stranden ingick därför inte i sökområdet. Hunden ville dok enligt rapporten avvika från "sökmönstret" och tilläts därför lämna sökområdet och springa ned till stranden. Där markerade den på ett ospecifikt sätt i vattnet: "Zampo markerade ingen specifik plats på land men cirklade inom en specifikt vattenområde. Detta beteende liknar tidigare sök med vittring i vattnet eller utspridd över en större yta ." Noteras bör att det inte sägs ett ord i rapporten om att Zampo skulle ha markerat på någon sten ute i vattnet.
3. Förhör-PM 2000-10-17 PM Förhör efter Zampos markering på Främby udde QUICKARKIVET.pdf
   Två dagar efter att Zampo markerat på stranden informerade Seppo Penttinen enligt denna PM Sture Bergwall exakt var hunden markerat. Han visade även Sture Bergwall bilder av stranden och vattnet. Att detta behövdes berodde naturligtvis på att stranden inte ingick i det område där Bergwall påstått att gömslet skulle finnas. Man var aldrig nere på stranden under vallningen, och därför behövde Penttinen visa bilder av området. Samma dag åkte man med Bergwall till stranden. Han pekade där ut stenen som en plats där han "hanterat" rester efter ett mordoffer. Detta var första gången historien om stenen berättades, och det skedde alltså efter att hunden markerat på platsen, och efter att Bergwall grundligt informerats om att hunden markerat i vattnet, samt förevisats bilder där den platta stenen tydligt syns. Så skapades ett "bevis" som skulle komma till användning i rätten.

Några månader senare dömde Bergwall för mordet på Johan Asplund. I domen kan man se att tingsrätten fick en tillrättalagd version av hur utpekandet av stenen gick till. Det står att Bergwall pekade ut ”den sten han suttit på när han krossat bendelar” och att ”det har företagits sökning med hunden Sampo som markerat på de platser Quick pekat ut.” Det var med stor sannolikhet Seppo Penttinen som gav tingsrätten intrycket att saker och ting skedde i den ordningsföljden.  Penttinen gav senare samma bild till Göran Lambertz, som i sin bok "Quickologi" skriver:
”Vid en sten i vattnet i sjön Runn där Thomas Quick hade sagt att han suttit och krossat ben efter Johan Asplund markerade liksökhunden Zampo tydligt. Först pekade Quick ut platsen och några dagar senare togs hunden dit. Den gjorde en mycket tydlig markering, från både långt och kort håll, mot stenen några meter ut i vattnet.”

2015 konfronterade ekoreportern Bo-Göran Bodin Lambertz med dokumenten ovan i det 20 minuter långa reportaget Fel i Lambertz bok om Quick (SR 2015-05-15). Det visade sig då att Seppo Penttinen till Lambertz påstått att det fanns dokument som visade att Bergwall först pekat ut en sten i vattnet och att Zampo därefter markerat för liklukt på stenen. Dessa dokument hade Lambertz dock inte med sig till studion, och det skulle även visa sig att han aldrig sett dem . Han litade bara på Seppo Penttinens ord, och med det satte han sig i en lång radiointervju. När Bo-Göran Bodin visade upp dokument som avslöjar att historien är påhittad så ringde Göran Lambertz upp Penttinen, mitt under pågående bandning av programmet. Penttinen svarde, och vidhöll enligt Lambertz att den information han givit var korrekt. Han lovade att omgående skicka över dokumentationen som saknades. Efter en del väntan visade det sig naturligtvis att inga dokument existerade. Hur Göran Lambertz hanterade den här pinsamma situationen inför Bo-Göran Bodin är radiohistoria.

Man kan fundera på hur Seppo Penttinen kunde släppa iväg Göran Lambertz till intervjun med Bo-Göran Bodin väl medveten om att historien om hur Bergwall berättade om benkrossande på en platt sten i vattnet - och hur likhunden Zampo sedan bekräftade den hiskliga historien genom att markera för liklukt på just den stenen - motbevisades av dokument från förundesökningsprotokollet som han praktiskt nog låtit bli att visa för Lambertz. Hela planen byggde på att inte heller Bo-Göran Bodin skulle ha tillgång till de av Penttinen (och rimligen även Christer van der Kwast) undangömda dokumenten. Nu hade Bodin dessvärre tillgång till allt relevant material och resultatet blev en sanslös avklädning av både Lambertz och Penttinen.

Andra intressanta dokument rörande Zampo

I november 1997 gjorde ett test av Zampos förmåga att skilja liklukt från andra lukter. I Örjeskogen i Norge grävdes det ner träkol, bränt och obränt människoben, brända inälvor från människa och ett djurben. Dessutom fyllde man igen en tom grop. Zampo sökte och markerade på alla groparna med mänsklig vävnad, men också på den tomma gropen och på den med träkol. Testrapporten var alltså en katastrof. Rapporten begravdes i förundersökningsmaterialet och man fortsatte att använda hunden. Det var vid samma tid Zampo ledde utredarna till de eldplatser i skogen där man hittade vad som länge antogs vara små flisor av bränt ben från Thomas Quicks offer. Under resningsprocessen visade det sig att dessa "benbitar" var gjorda av trä, plast och lim. Troligen rörde det sig om bitar från en bränd laminatskiva. Här är dokumenten:

• 1997-11-04 Test av sökhunden Zampo i Örjeskogen Norge Therese fallet Markerar på tomt hål och träkol.pdf
• Thj 2010-04-20 Resningsansökan Bilaga 08 SKLs nya analys av benbitarna från Örjeskogen.pdf

Göran Lambertz mejlintervju med mig om Quickskandalen

Under arbetet med boken "Quickologi" gjorde Göran Lambertz faktiskt en mejlintervju med mig. Här är den i sin helhet. Dokumentet inleds med några andra mejl vi skrev till varandra, där Lambertz kom med ett underligt förslag.

• 2014-11-14 Intervjufrågor från Göran Lambertz och svar från Dan Josefsson.pdf

Rapporten "Felaktigt dömda"

I artikeln "Sanningssägaren" (Filter nr 41/2013) nämner jag rapporten "Felaktigt dömda" som juristen Hans-Gunnar Axberger skrev på uppdrag av Justitiekansler Göran Lambertz. Rapporten förebådar många av de problem som senare skulle upptäckas i Quickskandalen, vilket Hans-Gunnar Axberger själv påpekar i intervjun i artiklen "Sanningssägaren".

1. Lambertz överlämning av FELAKTIGT DÖMDA till Justitieminister Beatrice Ask 2006-12-21.pdf
2. Felaktigt dömda: Rapport från JKs rättssäkerhetsprojekt 2006-12-21.pdf (Hela rapporten)