Mer om myggor och tigrar

den . Publicerad i Blogg

Jag har skrivit en lång artikel i DN där jag kritiserar Albert Bonniers förlag för utgivningen av Maja Lundgrens bok ”Myggor och tigrar”. I samma tidning skriver DN:s kulturchef Maria Schottenius bland annat följande om samma bok:


Det är inte konstigt att en person med paranoida drag och med en känsla av vanmakt vill hämnas på personer. Det hör inte till ovanligheterna.
Men det hör till ovanligheterna att ett stort förlag ger ut en bok där en uppenbarligen labil person går bärsärkagång på sin namngivna omgivning. Att profitera på en skör människas verklighetsuppfattning och riskera att de som råkar komma i vägen blir groteskt uthängda är ansvarslöst. (...)
Magnus Bergh, som är Maja Lundgrens förläggare, försvarar sig i Expressen med Strindberg och Mykle och att det är en 'ohöljt självbiografisk, realistisk bok'. Jaså. Hur vet han det?
Nej, argumenten för denna bisarra utgivning håller inte.
Alla som arbetar på tidningar och med journalistik vet att man kan göra dikeskörningar. Det går ibland för fort. Förlagen har dock längre betänketid. Vi försöker be om ursäkt när vi gör grova övertramp. Det borde också Albert Bonniers förlag göra.
Maria Schottenius
"”

Jag är själv med i boken och för att kunna visa att förlaget gav ut den trots att den innehåller lögner om mig och rimligen också om andra blev jag tvungen att avslöja en del privata hemligheter. Detta inkluderar några mejl jag fått från Maja Lundgren.

Någon har undrat om jag inte hade kunnat skona Maja Lundgren genom att kritiera hennes bok utan att publicera hennes mejl. Jag är dessvärre övertygad om att det inte hade varit möjligt. Som utpekad i boken hade jag knappast blivit trodd om jag avfärdade den utan bevis. Detta är också skälet till att nästan alla som attackeras hittills valt att hålla tyst. Den som är förtalad måste bevisa sin oskuld, och det är oftast inte möjligt. Vilket är själva vitsen med förtal.
I min artikel lägger jag dock huvudansvaret för det moraliska haveri som boken utgör på Albert Bonniers förlag, och inte på författaren. Det är förlaget som artikeln riktar sig till.

En annan fråga jag fått är varför jag sparar mejl i åratal. Svaret är att jag ser min mejlkorrespondens som ett slags dagbok som jag gärna vill kunna gå tillbaka till i framtiden. Jag har alltid varit noga med att säkerhetskopiera innehållet i min dator, och har därför aldrig förlorat någon information i samband med datorkraschar eller datorbyten. Nuförtiden gör jag varje natt backup till en server i USA med hjälp av Mozy Remote Backup, ett väldigt säkert system som jag kan rekommendera.

Någon hörde också av sig och undrade vad jag gör nuförtiden förutom att bråka med Albert Bonniers Förlag. Svaret är att jag och min tjej sedan ett drygt år tillbaka turas om att ta hand om vår lilla dotter, samtidigt som vi båda arbetar halvtid. Jag arbetar alltså varannan dag och tar hand om min dotter varannan. Eftersom både jag och min flickvän jobbar hemifrån så behöver vi aldrig vara ifrån varken varandra eller dottern, vilket är ett fantastiskt privilegium för oss alla tre. Vi kommer att fortsätta så här tills dottern börjar på dagis nästa höst.
När jag arbetar skriver jag en bok för Natur och kultur. Vad den handlar lovar jag att återkomma till lite längre fram.

Hör gärna av dig med synpunkter på artikeln.
/Dan