Välkommen till Quickarkivet

Publicerad i Quickarkivet

Välkommen till Quickarkivet

På den här sidan hittar du länkar till en mängd dokument med koppling till fallet Thomas Quick. Jag publicerar det här som ett extramaterial till min bok Mannen som slutade ljuga - Berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick och nytt material kommer att läggas till kontinuerligt. Om du vill få veta när nytt material läggs till så rekommenderar jag dig att följa mig på Twitter eller gilla min sida på Facebook. Du kan även anmäla dig till mitt nyhetsbrev i rutan till höger.

 

Innehåll:

Quickarkivet: Dokument från resningsprocessen

Resningsansökningar, förklaringar, hovrätternas beslut samt nedläggningsbesluteten och en del andra beslut från resningsprocessen finns samlade på en egen sida.

 

Quickarkivet: Dokument rörande Göran Lambertz

Göran Lambertz omtalade mejlväxling med männen bakom Quickskandalen, plus en rejäl laddning dokument om Veija Borg-affären och en del annat smått och gott finns samlade på en egen sida.
Nytt! Nu finns dokumenten som tvingade Lambertz att erkänna att han haft fel om sökhunden Zampo också med på Lambertz-sidan.

 

Quickarkivet: Dokument rörande Sven Å Christianson

På psykologen Sven Å Christiansons egen sida i Quickarkivet hittar du bland annat vallningsinstruktionen han skrev inför jakten på likgömmor i Norge 1997 och en komplett dokumentation av hans misslyckade försök att få Granskningsnämnden att fälla SVT för dokumentären Kvinnan bakom Quick.

 

Researchmaterial

Detta är dokument som skapats utifrån min egen research under arbetet med boken Mannen som slutade ljuga.

  • Researchrapport Dan Josefsson Kopplingar terapi-mordutredningar i fallet Quick QUICKARKIVET.pdf
    En 121 sidor lång rapport där jag detaljerat går igenom och citerar ur förhör, journalanteckningar och andra dokument där det framgår hur psykoterapin och mordutredningarna på olika sätt gick hand i hand under Quickutredningarna. Till rapporten följer 222 bilagor som inte tagits med här eftersom de i en del fall innehåller namn på oskyldiga som måste maskas innan publicering. Själva rapporten innehåller dock rikliga citat ur källdokumenten.

 

Förhör och promememorior från Quickutredningarna

Det finns ca 100 förhörsutskrifter och promemorior om förhör i Quickutredningarna. Många av förhörsutskrifterna är över hundra sidor långa. Eftersom flera dokumenten innehåller namn på oskyldiga som Bergwall pekade ut som medgärningsmän måste det enorma materialet gås igenom och namnen maskas före publicering. Därför kommer förhören att läggas upp successivt.

Det som finns upplagt redan nu är den första serien förhör, De gjordes med Sture Bergwall våren 1993, då Säter kontaktat polisen och berättat om hans morderkännanden. Förhören rör således hans första erkännande, dvs det påstådda mordet på den försvunne pojken Johan Asplund 1980. Även mordet på Thomas Blomgren i Växjö 1964 nämns. Bergwall pratar dock väldigt lite om Blomgrenmordet i dessa första förhör.

Seppo Penttinen håller i alla förhör med Bergwall utom det allra första.

Förhören från våren 1993 publiceras som ett extramaterial för dig som läst boken Mannen som slutade ljuga, och då naturligtvis särskilt kapitel 18, som heter just "De första åtta förhören".

 

 

 

Quickarkivet: Göran Lambertz

Publicerad i Quickarkivet

Välkommen till Quickarkivet

På den här sidan hittar du dokument som rör justitierådet Göran Lambertz.

 

Lambertz felaktiga påståenden om sökhunden Zampo

I sin bok skriver Göran Lambertz bland annat följande om hur hunden Zampo bekräftat Bergwalls morderkännanden genom att markera på exakt den sten där Bergwall sagt att han krossat skelett efter ett offer:

”Vid en sten i vattnet i sjön Runn där Thomas Quick hade sagt att han suttit och krossat ben efter Johan Asplund markerade liksökhunden Zampo tydligt. Först pekade Quick ut platsen och några dagar senare togs hunden dit. Den gjorde en mycket tydlig markering, från både långt och kort håll, mot stenen några meter ut i vattnet.” ("Quickologi" sid 124)

Han upprepar påståendet på flera ställen i boken (t.ex sid 36, 247 och 307). Lambertz har även med emfas lyft fram hundmarkeringen som bärande bevis i en intervju i Studio ett och vid en föreläsning på JMK

Dokument som jag tog fram vid Sanningen om Zampo (Aftonbladet 2015-05-15) visar dock att det Göran Lambertz påstår inte stämmer.

Sture Bergwall pekade inte ut vare sig någon sten eller strand innan Zampo markerat där. Det var först efter det att Seppo Penttinen berättat för honom var hunden markerat som historien om benkrossandet på stenen skapades.

Följande dokument visar att Bergwall tilläts figursy sina erkännande utifrån information han fick om var hunden markerat:

  1. Förhör-PM 2000-09-27 PM Vallning på Främby udde QUICKARKIVET.pdf
    En utskrift av bandutpptagningen vid en vallning efter "gömslen" vid Främby udde i Falun i september 2000. Kartan som ingår i promemorian återfanns i slasken och den röda markeringen visar var Bergwall gick när han "ringade in" området och var han svimmade är gjord av Seppo Penttinen. Notera att stranden inte ingick i det inringade sökområdet. När Bergwall passerar stranden tittar han enligt rapporten in i skogen, mot uddens mitt. Bergwall nämner inte vare sig krossande av ben eller någon sten och när han svimmar befinner han sig inne i skogen.
  2. Sökrapport 2000-10-14 och 15 Zampo hundsök Främby udde QUICKARKIVET.pdf
    Ett par veckor efter vallningen sökte hunden Zampo i det område som Bergwall "ringat in" vid vallningen i september. Sökområdet var alltså identiskt med det område Seppo Penttinen ringade in i föregående dokument, och stranden ingick därför inte i sökområdet. Hunden ville dok enligt rapporten avvika från "sökmönstret" och tilläts därför lämna sökområdet och springa ned till stranden. Där markerade den på ett ospecifikt sätt i vattnet: "Zampo markerade ingen specifik plats på land men cirklade inom en specifikt vattenområde. Detta beteende liknar tidigare sök med vittring i vattnet eller utspridd över en större yta ." Noteras bör att det inte sägs ett ord i rapporten om att Zampo skulle ha markerat på någon sten ute i vattnet.
  3. Förhör-PM 2000-10-17 PM Förhör efter Zampos markering på Främby udde QUICKARKIVET.pdf
    Två dagar efter att Zampo markerat på stranden informerade Seppo Penttinen enligt denna PM Sture Bergwall exakt var hundmarkeringen skett. Han visade även Sture Bergwall bilder av stranden och vattnet för Bergwall. Att detta behövdes berodde naturligtvis på att stranden inte ingick i det område där Bergwall påstått att gömslet skulle finnas. Man var aldrig nere på stranden under vallningen, och därför behövde Penttinen visa bilder av området. Samma dag åkte man med Bergwall till stranden. han pekade där ut stenen som en plats där han "hanterat" rester efter ett mordoffer. Detta var första gången historien om stenen berättades, och det skedde alltså efter att hunden markerat på platsen.
    Några månader senare dömde Bergwall för mordet på Johan Asplund. I domen kan man se att tingsrätten fick en tillrättalagd version av hur utpekandet av stenen gick till. Det står att Bergwall pekade ut ”den sten han suttit på när han krossat bendelar” och att ”det har företagits sökning med hunden Sampo som markerat på de platser Quick pekat ut.” Det var med stor sannolikhet Seppo Penttinen som gav tingsrätten intrycket att saker och ting skedde i den ordningsföljden. Seppo Penttinen gav senare samma bild till Görasn Lambertz, som i9 sin bok "Quickologi" skriver:
    Vid en sten i vattnet i sjön Runn där Thomas Quick hade sagt att han suttit och krossat ben efter Johan Asplund markerade liksökhunden Zampo tydligt. Först pekade Quick ut platsen och några dagar senare togs hunden dit. Den gjorde en mycket tydlig markering, från både långt och kort håll, mot stenen några meter ut i vattnet.

Ekoreportern Bo-Göran Bodin konfronterade mycket skickligt Lambertz med dokumenten ovan i det 20 minuter långa reportaget Fel i Lambertz bok om Quick (SR 2015-05-15). Det visade sig då att Seppo Penttinen till lambertgz påstått att det fanns dokument som bevisade att Bergwall först pekat ut en sten i vattnet och att Zampo därefter markerat för liklukt på stenen. Pentgtinen vidhåller detta även när Lambertz ringer upp honom mitt under pågående radiointervju, och lovar att skicka över dokumentet till Lambertz. Snart visar det sig dock att inget sådant dokument existerar. Hur Lambertz hanterar detta inför Bo-Göran Bodin är radiohistoria.

Andra intressanta dokument rörande Zampo

I november 1997 gjorde ett test av Zampos förmåga att skilja liklukt från andra lukter. I Örjeskogen i Norge grävdes det ner träkol, bränt och obränt människoben, brända inälvor från människa och ett djurben. Dessutom fyllde man igen en tom grop. Zampo sökte och markerade på alla groparna med mänsklig vävnad, men också på den tomma gropen och på den med träkol. Testrapporten var alltså en katastrof. Rapporten begravdes i förundersökningsmaterialet och man fortsatte att använda hunden. Det var vid samma tid Zampo ledde utredarna till de eldplatser i skogen där man hittade vad som länge antogs vara små flisor av bränt ben från Thomas Quicks offer. Under resningsprocessen visade det sig att dessa "benbitar" var gjorda av trä, plast och lim. Troligen rörde det sig om bitar från en bränd laminatskiva. Här är dokumenten:

 

Mejltrafiken mellan Lambertz och Quick-gruppen, maj till augusti 2012

Denna mejäväxling omfattar ca 180 sidor. Medverkar gör Christer van der Kwast, Seppo Penttinen, Gubb Jan Stigson, Claes Borgström och Göran Lambertz. Det huvudsakliga syftet med kommunikationen, som sker till och från Lambertz mejlkonto på Högsta domstolen, är att gruppen gemensamt arbetar fram en artikel som publicerades i Dagens Nyheter i augusti 2012, strax efter att Hannes Råstams bok "Fallet Thomas Quick" kommit ut. Göran Lambertz undertecknade den dock ensam.

Mejlen ligger inte alltid i rätt ordning. För att underlätta läsningen har jag numrerat dem i tidsordning och kryssat över dubblerade mejl. Läs alltså kommunikationen i nummerordning. Jag har kommenterat en del särskilt intressanta mejl.

 

Göran Lambertz mejlintervju med mig om Quickskandalen

Under arbetet med boken "Quickologi" gjorde Göran Lambertz faktiskt en mejlintervju med mig. Här är den i sin helhet. Dokumentet inleds med några andra mejl vi skrev till varandra, där Lambertz kom med ett underligt förslag.

 Veija Borg-affären

I artikeln "Sanningssägaren" i Magasinet Filter nr 41/2014 berättar jag bland annat om när Göran Lambertz försökte få den morddömde Veija Borg friad av Högsta Domstolen genom att skriva en resningsansökan åt Borg tillsammans med journalisten Trond Sefastsson. HD avslog ansökan med en enda mening. Ett och ett halvt år senare gick det upp för Göran Lambertz att han blivit grundlurad av Borg,  som i alla år ljugit om sitt alibi. Denna pinsamhet hemlighöll Lambertz sedan ända till oktober 2014 då jag kunde avslöjade vad som hänt. Filter-artikeln kan läsas på nätet, och nedan publicerar jag några av de dokument som jag utgick ifrån när jag skrev reportaget.

  1. Artikel "Sanningssägaren", om Lambertz, Quickaffären och Veija Borg, ur Filter nr 41/2014
  2. Veija Borg 2014-10-26 Mejl från Trond Sefastsson till Dan Josefsson.pdf
  3. Veija Borg Mejltrafik mellan Göran Lambertz och Trond Sefastsson 030302 till 041102.pdf
  4. Veija Borg 2004-09-15 Resningsansökan av Göran lambertz och Trond Sefastsson (undertecknad av advokat Tomas Nilsson).pdf
  5. Veija Borg 2005-01-10 Yttrande om resningsansökan Chefsåklagare Agneta lsborn Lind.pdf
  6. Veija Borg 2005-01-19 Förklaring vice överåklagare Jörgen Almblad.pdf
  7. Veija Borg 2005-01-27 Avslagsbeslut Högsta Domstolen.pdf
  8. Lambertz överlämning av FELAKTIGT DÖMDA till Justitieminister Beatrice Ask 2006-12-21.pdf
  9. Felaktigt dömda: Rapport från JKs rättssäkerhetsprojekt 2006-12-21.pdf (Hela rapporten)

 

Rapporten "Felaktigt dömda"

I artikeln "Sanningssägaren" (Filter nr 41/2013) nämner jag rapporten "Felaktigt dömda" som juristen Hans-Gunnar Axberger skrev på uppdrag av Justitiekansler Göran Lambertz. Rapporten förebådar många av de problem som senare skulle upptäckas i Quickskandalen, vilket Hans-Gunnar Axberger själv påpekar i intervjun i artiklen "Sanningssägaren".

  1. Lambertz överlämning av FELAKTIGT DÖMDA till Justitieminister Beatrice Ask 2006-12-21.pdf
  2. Felaktigt dömda: Rapport från JKs rättssäkerhetsprojekt 2006-12-21.pdf (Hela rapporten)

 

Quickarkivet: Sven Å Christianson

Publicerad i Quickarkivet

Välkommen till Quickarkivet.

På den här sidan hittar du dokument som rör psykologen Sven Å Christiansons roll i Quickutredningarna.

Sven Å Christianson spelade en lång rad roller under mordutredningarna kring Thomas Quick. Detta problem behandlas utförligt i min bok Mannen som slutade ljuga, och mer översiktligt i SVT-dokumentären Kvinnan bakom Thomas Quick (2013-11-26). Den smygfilmade intervjun där Christianson avslöjar att psykoanalytikern Margit Norell är den personen som betytt mest i hans liv, finns med i dokumentären och redovisas betydligt mer utförligt i boken. Materialet på den här sidan ska ses som ett extramaterial till bok och dokumentär.

 

Dokument av/om Christianson från Quickutredningarna

 

Christiansons anmälan till Granskningsnämnden för radio och TV

Efter att dokumentären Kvinnan bakom thomas Quick sänts i november 2013 anmälde Sven Å Christianson programmet till Granskningsnämnden för radio och TV. Han hävdade att SVT genom att sända programmet gjort sig skyldigt till brott mot sändningstillståndets krav på saklighet och opartiskhet. Han anmälde även ett avsnitt av Vetenskapens värld där han inbjudits men avböjt att medverka. Efter en flera månader lång utväxling av dokument friade Granskningsnämnden båda programmen. Beslutet var enhälligt. I SVT:s fyra (långa...) svarsinlagor visar jag att Christianson inte har större respekt för sanningen idag än han hade på 1990-talet. Här är alla dokumenten.

  1. 2013-12-08 Christiansons anmälan av dokumentären Kvinnan bakom Thomas Quick och Vetenskapens värld (runda 1)
  2. 2014-02-03 SVT:s svar på Christiansons anmälan (runda 1)
    1. BILAGA 1. Redaktionens bilaga om sakligheten (Det är här merparten av argumentationen finns)
    2. BILAGA 2: Mejlkonversation mellan Vetenskapens Värld och Sven Å Christianson
  3. 2014-02-19 Christianson kommentar (runda 2)
  4. 2014-03-24 SVTs tilläggsyttrande (runda 2)
    1. BILAGA 1: Margit Norells uppsats om behandling av incestpatienter
    2. BILAGA 2: Psykologiska kvacksalvare ett växande problem (Psykologtidningen nr 6/2012)Psykologiska  kvacksalvare ett växande problem (Psykologtidningen nr 6/2012)
    3. BILAGA 3: Kapitel 30 ur Mannen som slutade ljuga; "Stures tro"
    4. BILAGA 4: Brev från Cajsa Lindholm till Sture Bergwall 2001-06-27
  5. 2014-04-16 Sven Å Christiansons replik på SVTs tilläggsyttrande (runda 3)
  6. 2014-05-07 SVT:s tilläggsyttrande (runda 3)
  7. 2014-05-21 Christiansons tilläggsyttrande (runda 4)
  8. 2014-05-30 SVT:s tilläggsyttrande (runda 4)
  9. 2014-06-23 Granskningsnämndens friande av SVT (enhälligt beslut)

 

 

Resningsprocessen

Publicerad i Quickarkivet

Välkommen till Quickarkivet

På den här sidan finner du länkar till dokumenten  från resningsprocessen. Dokumenten publiceras här som ett extramaterial till min bok "Mannen som slutade ljuga - berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick".

Innan du börjar ladda ned filerna

Resningsprocessen inleddes 2009 med att advokat Thomas Olsson lämnade in den första s.k resningsansökan för Sture Bergwalls räkning. En resningsansökan är helt enkelt en samling argument för att en dom bör rivas upp. Det är mycket ovanligt att någon beviljas resning för en morddom. Under hela 1900-talet lär det bara ha hänt fyra gånger.

Thomas Olsson skrev sammanlagt fyra resningsansökningar (rörande Yenon Levi, Therese Johannessen, Gry Storvik och Trine Jensen, och Johan Asplund.) De två återstående resningsansökningarna skrevs av chefsåklagare Bengt Landahl (rörande Charles Zelmanovits) och chefsåklagare Kristian Augustsson (rörande dubbelmordet vid sjön Appojaure).

Varje resningsansökan lämnades in till hovrätten, som i sin tur lät en åklagare (utom i två fall, se nedan) detaljstudera den för att ta reda på om det fanns skäl att bevilja resning eller ej. Det är på det här stadiet de allra flesta resningsansökningar faller. Åklagaren som utfört granskningen skrev sedan en så kallad förklaring. I den bedöms argumentationen i ansökan, och de ställs i relation till domen och dokumentaionen i mordutredningarna (eller förundersökningarna som de egentligen kallas, en mycket omfattande dokumentation av hur mordutredningarna gått till inkluderande alla förhör, rapporter från brottsplatsundersökningar osv.).

När det gäller de fyra resningsansökningar som författats av advokat Thomas Olsson var det alltså åklagare som skrev förklaringarna. I de två fall där det var åklagare skrev resningsansökningarna blev det istället Thomas Olsson som fick skriva förklaringen.

Varje förklaring gick tillbaka till hovrätten, där den granskades av tre hovrättsdomare. Dessa skrev sedan ett beslut. I fallet Thomas Quick beslutades i samtliga fall att ärendet skulle förpassas tillbaka till tingsrätten och att en ny brottsutredning skulle inledas.

Nu fick en ny åklagare till uppgift att undersöka om det fanns skäl att väcka nytt åtal mot Sture Bergwall. Om bevisen inte bedömdes hålla för ett åtal var dessa åklagare enligt lag skyldiga att lägga ned den nyupptagna förundersökningen. Detta skedde i samtliga fall. Varje åklagare motiverade sitt ställningstagande i ett skriftligt nedläggningsbeslut.

Efter att en förundersökning lagts ned blev Sture Bergwall automatiskt friad från den gamla morddomen av den tingsrätt som en gång dömde honom. Jag har inter tagit med de friande domarne eftersom det rör sig om automatiska beslut som inte innehåller någon information om fallen.

Nedan följer länkar till resningsdokumenten rörande Johan Asplund, Gry Storvik och Trine Jensen, Therese Johannessen och Yenon Levi.

Några av dokumenten innehåller namn på personer som Sture Bergwall pekat ut som delaktiga i morden. För att inte orsaka dessa oskyldiga människor obehag har jag maskat namnen. I sådana fall där namnen redan är allmänt kända, t ex Sture Bergwalls syskon, har jag låtit dem vara kvar.

Resningsansökningarna lämnades in med en mycket stor mängd bilagor. Dessa är inte med eftersom de väsentliga ändå citeras i själva ansökningarna. Ett par särskilt intressanta bilagor återfinns dock nedan.

Varje resningsärende består av fel delar, med den ursprungliga domen som första punkt:

  1. Ursprungliga fällande domen
  2. Resningsansökan (här finns den mest detaljerade genomgången)
  3. Förklaring
  4. Hovrättens beslut
  5. Nedläggningsbeslut

 Det är en bra idé att läsa resningsdokumenten (punkt 2-5) i turordning eftersom dokumenten bygger på och hänvisar till tidigare dokument. Resningsansökningarna innehåller den mest detaljerade kritiken mot "bevisen" som användes för att fälla Bergwall.

Dokumenten från resningsprocessen

 Fallet Johan Asplund

  1. JA 2001-06-21 Dom Sundsvalls tingsrätt QUICKARKIVET.pdf
  2. JA 2011-09-08 Resningsansökan advokat Thomas Olsson QUICKARKIVET.pdf
  3. JA 2011-10-28 Förklaring Överåklagare Björn Eriksson QUICKARKIVET.pdf
  4. JA 2012-01-18 Beslut Hovrätten för Nedre Norrland QUICKARKIVET.pdf
  5. JA 2012-03-14 Nedläggningsbeslut Chefsåklagare Jonas Almström QUICKARKIVET.pdf

Fallen Gry Storvik och Trine Jensen

  1. GoT 2000-06-22 Dom Falu tingsrätt QUICKARKIVET.pdf
  2. GoT 2011-04-11 Resningsansökan advokat Thomas Olsson QUICKARKIVET.pdf
    1. GoT 2011-04-11 Resningsansökan Bilaga 29 Utlåtande om Sven Å Christiansons test QUICKARKIVET.pdf
    2. GoT 2011-04-11 Resningsansökan Bilaga 40 Dådermans utlåtande om Bergwalls medicinering QUICKARKIVET.pdf
  3. GoT 2011-08-19 Förklaring Bo Lindgren QUICKARKIVET.pdf
  4. GoT 2012-04-05 Beslut Svea Hovrätt QUICKARKIVET.pdf
  5. GoT 2012-09-24 Nedläggningsbeslut Statsåklagare Bo Ericsson QUICKARKIVET.pdf

Fallet Therese Johannessen

  1. ThJ 1998-06-02 Dom Hedemora Tingsrätt QUICKARKIVET.pdf
  2. Thj 2010-04-20 Resningsansökan advokat Thomas Olsson QUICKARKIVET.pdf
  3. ThJ 2010-08-23 Förklaring Överåklagare Björn Ericson QUICKARKIVET.pdf
  4. ThJ 2010-09-24 Beslut Svea Hovrätt QUICKARKIVET.pdf
  5. ThJ 2011-03- 29 Nedläggningsbeslut Extra åklagare Olle Sohlberg QUICKARKIVET.pdf

Fallet Yenon Levi

  1. Levi 1997-05-28 Dom Hedemora tingsrätt QUICKARKIVET.pdf
  2. Levi 2009-04-20 Resningsansökan advokat Thomas Olsson QUICKARKIVET.pdf
  3. Levi 2009-07-31 Förklaring Överåklagare Björn Ericson QUICKARKIVET.pdf
  4. Levi 2009-12-17 Beslut Svea Hovrätt QUICKARKIVET.pdf
  5. Levi 2010-05-28 Nedläggningsbeslut Chefsåklagare Eva Finnè QUICKARKIVET.pdf

Fallet Charles Zelmanovits

  1. ChZ 1994-11-16 Dom Piteå Tingsrätt QUICKARKIVET.pdf
  2. ChZ 2012-06-04 Resningsansökan Chefsåklagare Bengt Landahl QUICKARKIVET.pdf
    1. ChZ 2012-06-04 Resningsansökan Bil 12 Erkännanden utan verklighetsanknytning QUICKARKIVET.pdf
    2. ChZ 2012-06-04 Resningsansökan Bil 15 PM om 13 försvunna pärmar QUICKARKIVET.pdf
  3. ChZ 2012-10-10 Förklaring advokat Thomas Olsson QUICKARKIVET.pdf
  4. ChZ 2013-02-01 Beslut Hovrätten för Övre Norrland QUICKARKIVET.pdf
  5. ChZ 2013-07-31 Nedläggningsbeslut chefsåklagare Håkan Nyman QUICKARKIVET.pdf

Fallet Appojaure (dubbelmord)

  1. Appojaure 1996-01-25 Dom Gällivare tingsrätt QUICKARKIVET.pdf
  2. Appojaure 2012-06-18 Resningsansökan Chefsåklagare Kristian Augustsson QUICKARKIVET.pdf
  3. Appojaure 2012-10-15 Förklaring advokat Thomas Olsson QUICKARKIVET.pdf
  4. Appojaure 2013-03-01 Beslut Hovrättens QUICKARKIVET.pdf
  5. Appojaure 2013-05-21 Nedlägningsbeslut Extra åklagare Jörgen Lindberg QUICKARKIVET.pdf

 

Quickarkivet - Resningsprocessen

Publicerad i Quickarkivet

Välkommen till Quickarkivet

På den här sidan finner du länkar till dokumenten  från resningsprocessen. Dokumenten publiceras här som ett extramaterial till min bok "Mannen som slutade ljuga - berättelsen om Sture Bergwall och kvinnan som skapade Thomas Quick".

Innan du börjar ladda ned filerna

Resningsprocessen inleddes 2009 med att advokat Thomas Olsson lämnade in den första s.k resningsansökan för Sture Bergwalls räkning. En resningsansökan är helt enkelt en samling argument för att en dom bör rivas upp. Det är mycket ovanligt att någon beviljas resning för en morddom. Under hela 1900-talet lär det bara ha hänt fyra gånger.

Thomas Olsson skrev sammanlagt fyra resningsansökningar (rörande Yenon Levi, Therese Johannessen, Gry Storvik och Trine Jensen, och Johan Asplund.) De två återstående resningsansökningarna skrevs av chefsåklagare Bengt Landahl (rörande Charles Zelmanovits) och chefsåklagare Kristian Augustsson (dubbelmordet vid sjön Appojaure).

Varje resningsansökan lämnades in till hovrätten, som i sin tur lät en åklagare (utom i två av fallen, se nedan) detaljstudera ansökan för att ta reda på om det fanns skäl att bevilja resning eller ej. Det är på det här stadiet de allra flesta resningsansökningar faller. Åklagaren som gjorde granskningen skrev sedan en så kallad förklaring. I den bedöms argumentationen i ansökan, och ställs i relation till domen och dokumentationen i mordutredningarna (eller förundersökningarna ("FU") som de egentligen kallas, en ofta mycket omfattande dokumentation av hur mordutredningarna gått till inkluderande alla förhör, rapporter från brottsplatsundersökningar osv.).

När det gäller de fyra resningsansökningar som författats av advokat Thomas Olsson var det alltså åklagare som skrev förklaringarna. I de två fall där det var åklagare som skrev resningsansökningarna blev det istället Thomas Olsson som fick skriva förklaringarna.

Varje förklaring gick tillbaka till hovrätten, där den granskades av tre hovrättsdomare. Dessa tog sedan ett beslut. I fallet Thomas Quick beslutades i samtliga fall att ärendet skulle förpassas tillbaka till tingsrätten och att en ny brottsutredning skulle inledas.

Nu fick en ny åklagare till uppgift att undersöka om det fanns skäl att väcka nytt åtal mot Sture Bergwall. Om bevisen inte bedömdes hålla för ett åtal var dessa åklagare enligt lag skyldiga att lägga ned den nyupptagna förundersökningen. Detta skedde i samtliga fall. Varje åklagare motiverade sitt ställningstagande i ett skriftligt nedläggningsbeslut.

Efter att en förundersökning lagts ned blev Sture Bergwall automatiskt friad från den gamla morddomen av den tingsrätt som en gång dömde honom. Jag har inter tagit med de friande domarne eftersom det rör sig om automatiska beslut som inte innehåller någon ytterligare information om fallen.

Nedan följer länkar till resningsdokumenten rörande alla domarna. Några av dokumenten innehåller namn på personer som Sture Bergwall pekat ut som medgärningsmän. För att inte orsaka dessa oskyldiga människor obehag har jag maskat namnen. I sådana fall där namnen redan är allmänt kända, t ex Sture Bergwalls syskon, har jag låtit dem vara kvar.

Resningsansökningarna lämnades in med en stor mängd bilagor. Bara några särskilt viktiga bilagor är med här eftersom de tar tid att maska. Det mest väsentliga citeras dock i själva ansökningarna.

Varje resningsärende består av flera delar, med den ursprungliga domen som första punkt:

  1. Ursprungliga fällande domen
  2. Resningsansökan (här finns den mest detaljerade kritiken av bevisningen)
  3. Förklaring
  4. Hovrättens beslut
  5. Nedläggningsbeslut

 Det är en bra idé att läsa resningsdokumenten (punkt 2-5) i turordning eftersom dokumenten bygger på och hänvisar till tidigare dokument. Resningsansökningarna innehåller den mest detaljerade kritiken mot "bevisen" som användes för att fälla Bergwall.

 

Dokumenten från resningsprocessen

 Fallet Johan Asplund

  1. JA 2001-06-21 Dom Sundsvalls tingsrätt
  2. JA 2011-09-08 Resningsansökan advokat Thomas Olsson
  3. JA 2011-10-28 Förklaring Överåklagare Björn Eriksson
  4. JA 2012-01-18 Beslut Hovrätten för Nedre Norrland
  5. JA 2012-03-14 Nedläggningsbeslut Chefsåklagare Jonas Almström

 

Fallen Gry Storvik och Trine Jensen

  1. GoT 2000-06-22 Dom Falu tingsrätt
  2. GoT 2011-04-11 Resningsansökan advokat Thomas Olsson
    1. GoT 2011-04-11 Resningsansökan BILAGA Utlåtande om Sven Å Christiansons kunskapstest
    2. GoT 2011-04-11 Resningsansökan Bilaga 40 Dådermans utlåtande om Bergwalls medicinering
  3. GoT 2011-08-19 Förklaring Bo Lindgren
  4. GoT 2012-04-05 Beslut Svea Hovrätt
  5. GoT 2012-09-24 Nedläggningsbeslut Statsåklagare Bo Ericsson

 

Fallet Therese Johannessen

  1. ThJ 1998-06-02 Dom Hedemora Tingsrätt
  2. Thj 2010-04-20 Resningsansökan advokat Thomas Olsson
    1. Thj 2010-04-20 Resningsansökan Bilaga 08 SKLs nya analys av benbitarna från Örjeskogen
    2. Thj 2010-04-20 Resningsansökan Bilaga 15 NORGEPOJKARNA
  3. ThJ 2010-08-23 Förklaring Överåklagare Björn Ericson
    1. ThJ 2010-08-23 Förklaring BILAGA 2 KÅ Wendts granskning av resningsansökan
  4. ThJ 2010-09-24 Beslut Svea Hovrätt
  5. ThJ 2011-03- 29 Nedläggningsbeslut Extra åklagare Olle Sohlberg

 

Fallet Yenon Levi

  1. Levi 1997-05-28 Dom Hedemora tingsrätt
  2. Levi 2009-04-20 Resningsansökan advokat Thomas Olsson
  3. Levi 2009-07-31 Förklaring Överåklagare Björn Ericson
  4. Levi 2009-12-17 Beslut Svea Hovrätt
  5. Levi 2010-05-28 Nedläggningsbeslut Chefsåklagare Eva Finné

 

Fallet Charles Zelmanovits

  1. ChZ 1994-11-16 Dom Piteå Tingsrätt
  2. ChZ 2012-06-04 Resningsansökan Chefsåklagare Bengt Landahl
    1. ChZ 2012-06-04 Resningsansökan BILAGA 12 Erkännanden utan verklighetsanknytning
    2. ChZ 2012-06-04 Resningsansökan BILAGA 13 Wendts genomgång resningsansökan
    3. ChZ 2012-06-04 Resningsansökan BILAGA 15 PM om 13 försvunna pärmar
  3. ChZ 2012-10-10 Förklaring advokat Thomas Olsson
  4. ChZ 2013-02-01 Beslut Hovrätten för Övre Norrland
  5. ChZ 2013-07-31 Nedläggningsbeslut chefsåklagare Håkan Nyman

 

Fallet Appojaure (dubbelmord)

  1. Appojaure 1996-01-25 Dom Gällivare tingsrätt
  2. Appojaure 2012-06-18 Resningsansökan Chefsåklagare Kristian Augustsson
  3. Appojaure 2012-10-15 Förklaring advokat Thomas Olsson
  4. Appojaure 2013-03-01 Beslut Hovrättens
  5. Appojaure 2013-05-21 Nedlägningsbeslut Extra åklagare Jörgen Lindberg

 

RIKSÅKLAGAREN

Överåklagare Björn Ericson ledde på Riksåklagare Anders Perklevs uppdrag arbetet med att granska resningsansökningarna i fallet Thomas Quick. Samtidigt genomöfrde Ericson och de åklagare han ledde en egen granskning av Quickutredningarna i syfte att undersöka om det fanns skäl att ansöka om resning för Sture Bergwalls räkning. Resultatet blev att två åklagare skrev resningsansökningar för Zelmanovits- och Appojaure-domarna.
När resningsprocessen var över skrev Björn Ericson en avslutande redovisning av uppdraget. Det är ett intressant dokument där han delar med sig av en del egna reflektioner kring Quickutredningarna, som han vid det laget var väl insatt i. Han skriver bland annat:

"I själva verket har jag under mina drygt 30 år som åklagare aldrig stött på något liknande. Idag har jag svårt att föreställa mig att man skulle tillåta att ett mål handlades på det här viset."

Här är hela Björn Ericsons redovisning: