Tung uppgörelse med nyliberalismen i DN

den . Publicerad i Blogg

I söndags (090208) publicerade DN Debatt en artikel av en brittisk statsvetare som hävdar att Europas enda hopp är att socialdemokraterna dels får tillbaka makten, dels gör upp med nyliberalismen. Det är med DN:s mått mätt en historisk text. Man får dock bortse ifrån en på typiskt DN Debatt-manér grovt manipulativ rubriksättning som avslöjar att debattredaktören inte gillar artikelns innehåll och därför vill försöka lura stressade läsare att tro att den säger något annat än den faktiskt gör.

 

Artikeln av Vernon Bernard Bogdanor, brittisk professor i statsvetenskap får av DN rubriken  ”S-politiken sköts bäst av Reinfeldt” (inklusive citationstecknen).
Man skulle därför kunna tro att artikeln är välvilligt inställd till Fredrik Reinfeldts politik. Men den som faktiskt tar sig tid att läsa själva texten upptäcker något helt annat.

Vad författaren gör är att kraftfullt hylla den keynesianska politik som i framför allt Sverige, men också i många andra länder, under perioden från andra världskriget och fram till 1970-talet var synonym med det socialdemokratiska samhällssystemet. ”Vad beror, när allt kommer omkring, Europas stabilitet och höga ekonomiska tillväxt på, jämfört med turbulensen och kriserna under mellankrigstiden” frågar Bogdanor retoriskt och ger själv svaret: ”Grunden för uppbyggandet av Västeuropa efter andra världskriget var socialdemokratin, en filosofi som försöker förena folkets och marknadens konkurrerande behov”.

Inom parentes kan sägas att Bogdanor i sin syn på Sveriges moderna ekonomiska historia ansluter sig till den legendariske keynesianen John Kenneth Galbraith som i sin nu plötsligt högaktuella bok ”Min ekonomiska historia” skriver: ”Om det funnes någon rättvisa här i världen, skulle man inte tala om den keynesianska revolutionen utan om den svenska”. (Boken gavs ut av Ordfront 1996 och Mona Sahlin och andra ledande socialdemokratern på jakt efter partiets ideologiska rötter bör snabbt som ögat beställa den från Antikvariat.net eller ta upp den från riksdagsarkivet).

Vernon Bogdanor fortsätter: ”Under de senaste tretti åren, har emellertid denna filosofi varit på tillbakagång. Den har ersatts av en annan ideologi, nyliberalismen. Keynes och även Bernstein har knuffats undan av den österrikiske ekonomen Friedrich von Hayek.
Enligt nyliberalismen, skulle varje försök från regeringen att påverka marknadsprocesserna vara dömda att misslyckas. Inom ett rudimentärt ramverk av lagar och moral skulle ekonomin få sköta sig själv. Folk skulle få lov att göra mesta möjliga av sina talanger och resurser lika väl som av ett lyckosamt öde, och inte längre vara underordnade statens styrning.

Bogdanor konstaterar att nyliberalismens idéer hade sådan kraft att socialdemokrater världen över hamnade defensiven: ”Det var inte det att de inte längre hade regeringsmakten. Men de kunde bara behålla makten om de, som till exempel i Frankrike, Australien och Nya Zeeland, anpassade sig till marknadsfilosofin. Ibland förlorade högerpartier val, men överallt vann de debatten."

Bogdanor nämner det inte, men det nyliberala maktövertagandet skedde till stor del tack vare massiva och enormt påkostade propagandainsatser från näringslivet och de borgerliga medierna. Hur det gick till i Sverige har jag själv skrivit om.
Den nuvarande krisen kan dock enligt Bogdanor innebära att nyliberalismens tid till slut är över (jag citerar hela stycket):

Men nu inställer sig frågan om vi åter står inför en ny politisk omvälvning, om kreditkrisen och recessionen inte föder en ny socialdemokratisk rörelse, jämförbar med efterkrigstidens.
Under den nyliberala eran fick regeringarna foga sig i marknaderna. Nu måste de anpassa sig till marknadernas misslyckanden.
För våra ekonomiska problem är ett resultat av otillräckligt reglerade marknader, av en ordning som frambringat överhettning på fastighetsmarknaden och en besinningslös utlåning från banker och finansinstitut. Därför kan regeringar inte längre dra sig tillbaka från marknaderna. I stället måste regeringarna ta itu med dem.

I USA har Barack Obama, som mer än någon annan amerikansk politiker liknar en socialdemokrat, fått gehör med just detta budskap. På båda sidor om Atlanten har den politiska debatten flyttat fokus från statens misslyckande till en ny förståelse av marknadens svagheter. Det ger en mer aktiv roll för staten större legitimitet.

Regeringarna kommer att behöva engagera sig i samhället mera intensivt än man gjorde under de år då marknaden härskade oinskränkt. I tider av ekonomisk osäkerhet kommer folk att kräva sociala trygghetsnät. De kommer inte att vilja riskera allt när marknader flyttar.

Doktrinen att vi bara ska ta hand om oss själva och lita på bankirer, som ska göra oss rika, har mycket mindre genklang nu än den hade under den nyliberala eran. I stället kommer vi att återvända till efterkrigstidens filosofi enligt vilken doktrinen om egenintresset behöver begränsas av samhällsintresset och att ett land klarar sig bättre om alla arbetar tillsammans än om man förlitar sig på konkurrerande individualism.
Grundtemat i socialdemokratin är att ekonomiska och sociala förändringsprocesser kan styras av regeringen. Denna tanke blir alltmer relevant efter hand som recessionen förvärras.

Slutklämmen i artikeln är en spark både mot Fredrik Reinfeldts högerregering och mot de svenska socialdemokraterna:
Egendomligt nog är det så i dagens Sverige att det är statsminister Fredrik Reinfeldt och partierna i koalitionsregeringen som ses som mer pålitliga socialdemokrater än Mona Sahlin och den socialdemokratiska oppositionen. Paradoxalt nog behöver de svenska socialdemokraterna återupptäcka en socialdemokratisk filosofi.

Att socialdemokraterna under Mona Sahlins ledning haft väldiga problem med att göra upp med sitt eget nyliberala 1990-tal och hitta tillbaka till sina keynesianska rötter har jag själv skrivit om.

Det är dock oklart vem det är Bogdanor syftar på när han säger att Fredrik Reinfeldt och de övriga högerpartierna i regeringen ”ses” som mer pålitliga socialdemokrater än socialdemokraterna själva. Klart är dock att artikelförfattaren betraktar denna syn på högerns politik som både felaktig och farlig:

[Ö]vervinnandet av den ekonomiska recessionen beror till inte så liten del på om Västeuropas socialdemokratiska ledare kan återuppliva vad som till helt nyligen verkade vara en död doktrin, om de kan återupptäcka den fruktbara filosofi som de svenska socialdemokraterna hade funnit under sin glanstid.

Att Dagens Nyheter publicerar en artikel som säger att vårt enda hopp är att socialdemokraterna inte bara återfår makten utan också gör upp med den nyliberala ”förnyelse” som under applåder från bland annat DN pågått i 25 år, är en historisk händelse i det lilla. Att DN:s debattredaktör inte kan låta bli att mot alla odds försöka smeka sin regering medhårs genom att sätta den i sammanhanget absurda rubriken ”S-politiken sköts bäst av Reinfeldt”, ett påhittat citat som går tvärt emot vad Bogdanor faktiskt skriver, är något vi får leva med.

Dan Josefsson