|
I dag skriver Lars Pålsson Syll, professor i nationalekonomi vid Malmö Högskola, en bra artikel i DN om Naomi Kleins "Chockdoktrinen" och Johan Norbergs "Allt om Naomi Kleins nakenchock". Lars Pålsson Syll menar att Klein gör det lätt för sig på några punkter. Bland annat gör hon ingen åtskillnad mellan högerideologier som nyliberalism och neokonservatism. Men när detta väl är sagt vidtar en uppgörelse med Johan Norbergs bok:
"Den som hoppats på seriös kritik och analys blir snart besviken. I
sin iver att ärerädda idolen/hjälten Friedman skyr Norberg inga som
helst medel. Så påstås exempelvis (s 27) Klein göra Friedman "ansvarig"
för kriget i Irak, trots att något sådant inte alls står att finna i
boken.(...)
På ett annat ställe (s 67) vill Norberg till och med
få oss att tro att Pinochets militärkupp mot den folkligt valde
presidenten Salvador Allende i själva verket skedde på parlamentets
begäran.
Egentligen borde man väl inte bli förvånad. Nivån på kritiken anges redan i inledningen,
när Norberg på två sidor ondgör sig över att Klein råkar kalla ett
förord till en bok för en essä."
Syll konstaterar också att Johan Norberg själv spelar med falska kort när det gäller den egna politiska hemvisten:
"Han
talar om sin och Friedmans ideologi - som försvarar marknadens frihet
och uppfattar alla försök till socialpolitik och skattefinansierad
samhällelig omfördelning som en kränkning av oförytterliga mänskliga
rättigheter - som liberal. Men med sådant ordtrolleri kan en Karl
Staaff eller Bertil Ohlin inte längre räknas till det liberala lägret.
Det borde få oss att fundera över vad det är för slags liberalism som
Norberg försöker lura på läsaren.
Isaiah Berlin skriver i klassikern 'Fyra essäer om frihet': 'Vargarnas frihet har
ofta betytt fårens död. Den ekonomiska individualismens och ohämmade
kapitalistiska konkurrensens blodbesudlade historia behöver inte
särskilt understrykas … Den obegränsade laissez-faire-politiken och de
sociala och juridiska system som tillät och uppmuntrade den ledde till
brutala kränkningar av friheten … Sådana system uppfyller inte de
minimiförutsättningar som krävs för att något meningsfullt mått av
frihet ska utövas av individer eller grupper och utan vilket en sådan
frihet är av begränsat eller inget värde för dem som teoretiskt kanske
besitter den.' Så talar en riktig - prefixlös - liberal. Men det är
något helt annat än Johan Norberg."
Lars Pålsson Syll konstaterar att marknadsivrare som Johan Norberg alltid hävdat att om klyftrona i samhället tillåts öka så kommer detta att öka ekonomins tillväxtpotential, vilket på sikt kommer att leda till en nedsippring av rikedom från de rika till de fattiga. Ökade klyftor är därför inget problem i det längre perspektivet. Men detta är, som Syll skriver, inte sant. Under de senaste trettio åren har tillväxt och ökade klyftor gått hand i hand. En allt mindre del av befolkningen har fått allt störe inkomster och förmögenheter, samtidigt som de som har minst också förlorat allt mer av inflytande och makt i samhället. Han fortsätter:
"Och förmögenhetskoncentrationen går snabbast i
Sverige! Färsk statistik från SCB visar att en procent av befolkningen
i dag äger nästan en tredjedel av det totala förmögenhetsvärdet. På
mindre än tjugo år har inkomsterna för de fem procent av befolkningen
som har högst inkomster ökat nästan fyra gånger mer än för en
genomsnittlig industriarbetare.
Kleins "Chockdoktrinen" är en
vidräkning med den nyliberala ekonomistiska ideologi som legitimerar
denna utveckling på det globala planet i dag. Hon visar också att det
bakom talet om fria marknader och tillväxt döljer sig en krass
verklighet med demonterad välfärd och ökade klassklyftor.
I det unga 2000-talet
ömsar tiden skinn och glömda idéer om demokrati och välfärd väcks åter
till liv. Klein vill att människor själva åter ska sätta gränser för
hur långt marknadens djungellag ska få gälla. Det kan Norberg och hans
gelikar aldrig förlåta henne."
Samma dag som Kultursidan trycker Sylls artikel slår samma tidnings ledarsida ett slag för ökade inkomstskillnader i Sverige. Den texten är som en skollektion i just den förljugna argumentation som Syll kritiserar i sin text.
Kanske är det bara de enorma proteststormarna mot regeringens totalitära FRA-lag som gjort mig orealistiskt optimistisk, men har våra svenska marknadsliberaler någonsin stått så nakna som de gör just nu?
Dan Josefsson
 |
Blogg-arkiv 
Visa/dölj kommentarformulär
