Dan Josefsson

Kulturchef avgår i protest

Av Dan Josefsson

På onsdagskvällen stoppade Göteborgs-Tidningens chefredaktör Stig Hoffman en artikel om ETCs medianummer som skulle ha publicerats på GTs kultursida. I protest mot beslutet sade GTs kulturchef Cecilia Bornäs upp sig med omedelbar verkan.
ETC publicerar idag den stoppade artikeln.

Artikeln som stoppats av GTs ledning är skriven av frilansjournalisten Petter Larsson. Han skriver regelbundet om tidskrifter på GTs kultursida och har vid flera tillfällen skrivit om tidningen ETC.
I sin recension av ETCs medianummer refererar Petter Larsson bland annat den kritik ETC framför mot tidningen Expressen. Men han påpekar också att det finns exempel på god journalistik som förtjänar att nämnas, och tycker inte att självkritiken inom massmedia är fullt så obefintligt som ETC påstår i sitt medianummer.
På det hela taget tycker han att medianumret är bra.

På onsdagen tog GTs kulturchef Cecilia Bornäs emot recensionen och placerade den på torsdagens kultursida som skulle tryckas under natten. Strax innan hon skulle gå hem fick hon besök av GTs chefredaktör och ansvarige utgivare Stig Hoffman. Han ville att hon skulle plocka bort artikeln.
- Hoffman försökte hela tiden få mig att själv ta beslutet, säger Cecilia Bornäs till Dagens ETC.
- Men jag vägrade naturligtvis. Till slut sa han att han bestämde att den inte skulle publiceras.

Efter att artikeln på detta sätt stoppats valde Cecilia Bornäs lämna sitt jobb som kulturchef med omedelbar verkan.
- Hoffman menade att jag var konstig som tyckte att en ansvarig utgivare inte kan gå in och göra så här. Och jag sa att en ansvarig utgivare naturligtvis kan göra så här, men att det inte betyder att jag måste vara kvar.
ETC: Hur är reaktionen från dina kollegor?
- De flesta jag har pratat med är väldigt upprörda. Jag tror inte att Hoffman har något större stöd.

Petter Larsson, som skrivit artikeln, säger till ETC att han är väldigt förvånad över att den stoppats.
- Jag försökte naivt i min recension säga att det ändå finns ett spelutrymme för någon slags uppriktig journalistik. Men så får man det här i ansiktet, vilket bevisar att det var lägre i tak än jag trodde.

När ETC ringer upp Stig Hoffman säger han först att GTs läsare saknar intresse för ETC. Snart visar det sig dock att han av principiella skäl inte tycker att massmedia ska publicera självkritik.

ETC: I den här artikeln citeras ju kritik mot Expressen. Det är inte så att du inte vill publicera kritik mot Expressen i GT eftersom ni har samma ägare?
SH: Det är ju så att vi är i kvällstidningsbranschen. Och vi har ingen anledning att kritisera kvällstidningar själva, inte. Det ska vi inte göra.
ETC: Du menar att GT ska inte kritisera kvällstidningar för att ni själva är en kvällstidning?
SH: Vi är ju en kvällstidning. Vi ska inte kritisera en kvällstidning.
ETC: Självkritik är någonting som inte bör förekomma i tidningar alltså. Ska Dagens Nyheter kritisera Dagens Nyheter, eller det ska dem inte heller göra?
SH: Nej det tror jag inte att dom gör.
ETC: Dom bör alltså inte göra det, menar du?
SH: Nej, och det gör dom inte heller.

Samtidigt som GTs chefredaktör på detta oväntat öppna sätt deklarerar att kritik mot kvällstidningarnas sätt att arbeta varken får eller bör förekomma i hans tidning står Cecilia Bornäs utan försörjning. Men hon ångrar inte sitt beslut.
- Det här innebär naturligtvis ett stort ekonomiskt avbräck för mig, säger hon. Men man måste dra gränsen någonstans.

DETTA FICK INTE GT:s LÄSARE LÄSA

Artikeln nedan skulle ha publicerats i Göteborgs-Tidningen torsdagen den 23 april 1998, men censurerades av tidningens chefredaktör Stig Hoffman.
Även Dagens Nyheter publicerade på fredagen den stoppade artikeln. Artikeln publiceras med benäget tillstånd från artikelförfattaren Petter Larsson.

"Låt oss skratta åt en yrkeskår, vars uppgift är att leverera underhållning, inget annat, och som sen vägrar se sin roll i samhället. Låt oss skratta åt påståendena att de fyller en viktig samhällsfunktion. Att de skulle vara ett värn för demokratin."
Så skriver Johan Ehrenberg i inledning till ETCs stora vårnummer. Det handlar inte om politiker. Utan om journalister. Om köpta och fega journalister, om journalistikens falska självbild, om lögnerna som varje dag produceras och säljs via alltmer braskande löpsedlar. Det handlar om hur politiker och journalister festar ihop, om hur SVT avsiktligt lurade miljoner människor genom att vänta med ett inslag, om den ideologiska högervridningen som vann EU-omröstningen. Och det handlar om offren, de människor vars liv föröds för en säljande rubrik: kvinnan som fick brösten på Expressens löpsedel och tvingades flytta från orten, politikern som fick gå utan att något brott begåtts.
Ord som "Konsekvensneutralitet", "objektivitet", "etiska riktlinjer", får efter en genomläsning n rutten smak.
Kriktiken är berättigad. Det produceras en massa skräp varje dag, vanligt skräpigt skräp, skräp där människor exploateras, sexistiskt, rasistiskt, propagandistiskt, självförhärligande, ideologiskt skräp och mycket av det där förpackas under den behändigt intetsägande beteckningen "nyheter" och motiveras av ett obskyrt "allmänintresse". Detta skräp tränger undan andra historier, andra sanningar.
För att det säljer, för att det ligger i tidningsägarens intresse, eller helt enkelt därför att det är för ansträngande och tar för lång tid att göra något bättre. Men är detta något nytt att påstå? Är det inte att slå in öppna dörrar? Jag kanske är naiv, men jag har svårt att se vem som på allvar skulle hävda motsatsen. Vi kränger tidningar och åsikter, det är vårt bröd. Och självklart finns ingen fri journalistik, i bemärkelsen oavhängig ägarmakten, så är det i ett samhälle med lönearbete. Och lika självklart finns ingen verklighet att avtäcka, ingen Sanning. Vad som finns är perspektiv, tolkningar, intressen.
Så långt är det alltså lätt att hålla med ETC. Att Ehrenberg&Co sedan överdriver är en annan sak, ty inom denna ägarmaktens och kommersialismens ram, finns, menar jag, ett varierande utrymme för viktig, ärlig, radikal journalistik. Det råder inte alltid en motsättning.
Jag tänker på sådant som Chris de Stoops reportagebok "Utan papper", på Aftonbladets kulturartiklar om Schengen, på tidningen Socialpolitik, på när GP-journalisten Lars-Gunnar Wolmesjö intervjuar Peter Wallenberg. Det är klart att man kan kalla sådana exempel för undantag eller gisslan, men de finns.
Man kan tolka ETCs kritik som att tidningen efterlyser det klara ställningstagandet, att skribenter och tidningar tydliggör att de skildrar världen ur vissa perspektiv.
Det är en rimlig begäran. Och, tror jag, en rimlig tolkning.Ty alternativet, att hårdra ETCs resonemang, implicerar endast en konsekvent handling: att sluta skriva.
Vilket vore att lämna fältet helt åt clownerna.

Kommentarer (0)

Visa/dölj kommentarformulär

Namn

Epost

Kommentar

mindre | större

Lägg till kommentar