|
Dan Josefsson om Skattebetalarnas förenings ohederliga kritik av succéboken Jämlikhetsanden.
Boken Jämlikhetsanden (The Spirit Level) går sitt segertåg över världen. Den översätts till mängder av språk och får fina recensioner. Den brittiska tidskriften New Statesman har utnämnt den till en av 00-talets tio viktigaste böcker och i en recension av den nyutkomna amerikanska utgåvan kallas den ”nästa århundrades viktigaste bok”.
Högern har i allmänhet bemött Jämlikhetsanden med respekt. I ett tal i november nämnde Storbritanniens konservative partiledare David Cameron boken i positiva ordalag och den utpräglat marknadsliberala tidskriften The Economist skrev i sin recension att boken visserligen drog stora och svepande slutsatser, men att ”bevisen, som noggrant redovisas, är svåra att argumentera emot”.
Det bokens författare, Richard Wilkinson och Kate Pickett, gör är att med stöd i ett mycket stort forskningsmaterial formulera teorin att världens rikaste länder nått en gräns där ytterligare ökad rikedom mätt i bruttonationalprodukt inte längre ökar befolkningarnas välbefinnande. Förklaringen till detta är att en viss typ av sociala och medicinska problem som visat sig vara starkt bundna till klass och social position inte tycks minska i takt med att de rika länder ytterligare ökar sitt ekonomiska välstånd. Dessa problem är istället kopplade till ojämlikhet: Ju mer ojämlikhet, desto större problem.
Det här förklarar det märkliga fenomenet att rika och extremt ojämlika länder som USA och Storbritannien har högre spädbarnsdödlighet än fattigare, men mycket jämlikare länder som Danmark och Sverige. Andra undersökta problemområden med stark koppling till klass och social status är graden av tillit människor emellan, psykiska sjukdomar inklusive drog- och alkoholmissbruk, förväntad livslängd, sjuklig övervikt, utbildningsresultat i skolorna, andelen tonåringar som föder barn, antalet mord, andel av befolkningen i fängelse och den sociala rörligheten. Ingen rikedom i världen tycks rå på dessa problem; det enda som hjälper är minskade ekonomiska klyftor. Dessutom finner man att ojämlikhet påverkar ytterligare ett tiotal mått på ett samhälles funktionsförmåga, till exempel kvinnors ställning, barns sociala välmående och förmågan att återvinna.
Sammanlagt pekar Jämlikhetsanden ut 29 starka samband mellan ojämlikhet och olika typer av problem. Det är en forskarprestation som bör leda till konstruktiva diskussioner, massor av ny forskning och som självklart är värd all respekt som nu visas boken.
Därför är reaktionen vi nu ser från den svenska högerns nyliberala falang så mycket mer remarkabel. En aning om vad som komma skulle fick vi när Svenska Dagbladets kolumnist Sofia Nerbrand medverkade i P1 Morgon (5 februari) och dömde ut boken som ovetenskaplig: ”De fyller boken med en massa diagram, med svärmar av punkter, så att säga, för de här länderna och så drar de en linje igenom den här svärmen”.
Att diagrammen i boken visar statistiskt signifikanta samband och att alla forskningsresultat publicerats i form av en rad artiklar i respekterade vetenskapliga tidskrifter begrep inte SvD-skribenten.
Och värre skulle det bli.
En dryg vecka senare publicerar Skattebetalarnas förening en så kallad ”rapport” med titeln Jämlikhetsbluffen, som hyllades stort i Svenska Dagbladet (21 februari). Här har man bytt ut Wilkinsons och Picketts mått på ojämlikhet som tagits från FN (baserad på frågan: Hur mycket större nettoinkomster har de rikaste 20 procenten av befolkningen jämfört med de fattigaste 20 procenten?), mot ett alternativt mått framräknat av OECD (baserad på den så kallade Gini-koefficienten). Detta ställer man mot ett antal enbart medicinska problem som oftast saknar den koppling till klass och social status som är själva poängen med samtliga problem som undersöks i Jämlikhetsanden.
Man kontrollerar till exempel om förekomsten av cancer är relaterad till ett lands grad av ojämlikhet. Men exempelvis bröstcancer saknar klassdimension; sjukdomen slår lika hårt mot fattiga som mot rika kvinnor. Det är därför ingen överraskning att förekomsten av cancer inte följer ländernas grad av ojämlikhet. Något sådant har ingen påstått.
Den långa lista av sociala, klassrelaterad problem som Jämlikhetsanden kopplar till ojämlikhet nämns inte med ett ord i rapporten. Det enda substantiella man lyckas visa är att sambandet mellan ojämlikhet och förväntade livslängd försvinner om man använder just OECD:s mått på ojämlikhet. Detta samband visar sig dock igen om man testar ett tredje mått på ojämlikhet som FN släppte i sin Human Development Report 2009 (baserat på frågan: Hur mycket större nettoinkomst har de rikaste tio procenten jämfört med de fattigaste tio procenten). Men den detaljen nämner inte Skattebetalarnas förening.
Vad Skattebetalarnas förening gör i rapporten ”Jämlikhetsbluffen” är att med buller och bång bevisa saker som ingen ifrågasatt. Och man lyckas genom att använda en noggrant utvald mätmetod bara bryta ett enda av de 29 samband mellan brister i samhällets funktionssätt och ojämlikhet som behandlas i boken. Rapporten är alltså inget annat än en smutskastningskampanj ägnad att få en viktig och hedervärd forskningsinsats misskrediterad i medierna. Bara Svenska Dagbladets ledarsida tycks ha varit korkad nog att nappa, men ändå.
En sak är klar: Den riktigt mörkblå högern är fullständigt livrädd för att innehållet i Jämlikhetsanden ska spridas sig. Läs boken och sprid ordet!
Dan Josefsson
Fotnot:
Skattebetalarnas Förening gör sig skyldig till fler märkligheter än de som fick plats i artikel ovan (som publicerades i Aftonbladet och därför behövde vara kort). Man använder sig exempelvis av ett annat urval av länder än Wilkinson och Pickett. Detta är ytterst tveksamt. Jämlikhetsanden slår ju fast att för länder som kommit över en viss BNP gäller inte längre självklart att ytterligare höjd BNP ger bättre liv för befolkningen. Det som avgör är istället hur inkomsterna fördelas: Ju mer jämlika dessa mycket rika länder blir, desto större sociala och medicinska vinster kan de göra på avgörande områden.
För att ta fram listan över de rika länder man undersöker i boken tog man de 50 länderna som hade högst inkomst per capita i världen 2004 (då arbetet med boken inleddes). Därefter strök man alla länder med mindre än tre miljoner innevånare. Detta för att bli av med icke typiska länder som t ex skatteparadis. Kvar blev de 23 rika länder som undersöks i boken.
Skattebetalarnas förening har istället utgått från listan över OECD:s medlemsländer, vilket är något helt annat. Ett medlemskap i OECD gör ju inte per automatik ett land rikt. Detta inser Skattebetalarnas förening, och man tar därför godtyckligt bort ett par länder från listan eftersom man inte tycker att de är tillräckligt rika! Kvar finns dock ett antal öststater som blev demokratier först 1989 och som därför knappast kan sägas vara den typ av mycket rika marknadsekonomier som Wilkinson och Pickett intresserat sig för att undersöka. Dessa är inte heller med på Wilkinson och Picketts lista, eftersom de inte tillhörde världens 50 rikaste länder 2004. Man kan kort och gott säga att den som vill undersöka solida, rika länder med gedigen erfarenhet av marknadsekonomi bör undvika att utgå ifrån OECD:s medlemslista. Att Skattebetalarnas förening ändå gör detta är väl troligen just för att man hoppades att resultatet skulle gå på tvärs med Wilkinson och Picketts forskning. Men trots dessa och andra trick lyckas man alltså synnerligen dåligt, som framgår av artikeln ovan.
Mer information om skillnaderna mellan olika sätt att mäta ojämlikhet (det finns flera metoder: t ex OECD:s gini, FN:s gini, FN:s 20:20 och FN:s 10:10) kommer sannolikt framöver och då skriver jag om saken här på sidan.
Mer läsning:
Richard Wilkinson och Kate Pickett svarar själva SvD:s ledarredaktion efter att denna hoppat på Jämlikhetsanden utifrån kritiken i Skattebetalarnas förenings rapport (2010-02-26)
Richard Wilkinson och Kate Pickett kommenterar OECD:s mått på ojämlikhet (OECD:s Gini).
Jämlikhetsandens egen hemsida: The Equality Trust.
Min recension av Jämlikhetsanden i Aftonbladet
Beställ boken hos Bokus (eller låna på biblioteket). Garanterat fascinerande läsning!
 |
Artikelarkiv 
Visa/dölj kommentarformulär
